Hanna Berzelius.

 

I helgen var det dags för Stångebroslaget! Damklassen kör inte förrän på söndagen så det blev en lång väntan då vi var där från torsdagen. Banan såg riktigt fin ut och jag längtade verkligen efter att få köra. Jag fick en jättebra start som tvåa efter Sanna Bergman och hängde på henne väldigt bra. Efter ett tag kom Emmily Smalsjö och körde om och drog ifrån både mig och Sanna. Vi två låg lite för oss själva, med en stor lucka både uppåt och neråt. Jag hängde dock på Sanna utan problem, behövde inte pressa och kunde ägna mig åt att hitta bra spår och spara på krafterna.

 

Redan efter ett varv gick jag in i depå (det var ett obligatoriskt tankstopp) för att vara säker på att jag skulle orka springa igenom depån. Tyvärr satte jag gelen jag fick i halsen så jag höll på att kvävas, vilket gjorde att depåstoppet drog ut en del på tiden... Så när jag väl kom ut igen var det bara att börja jaga.

 

 

Var ganska snabbt uppe på tredjeplats igen, men kom tyvärr inte längre än så. Visste att jag inte var alltför långt bakom Sanna men ändå ökade jag inte farten för jag var så rädd att ta slut. Såhär i efterhand känner jag mig riktigt less och arg på mig själv över att jag tänkte så, men just under körningen kändes det smart tyvärr...

 

Men som sagt, en tredjeplats blev det och jag är ändå väldigt nöjd med det! Nu är det bara att träna vidare inför både SM och Ladies Cup som drar igång i augusti igen.

 

Nu har jag klarat av mitt allra första enduro-VM!! Det gick inte riktigt som jag planerade men överlag är jag ändå jättenöjd.

 

Jag och pappa åkte till Enköping redan på tisdagseftermiddagen för att ha gott om tid att förbereda oss. Tyvärr var mitt knä inte alls så bra som jag hoppats; det var stelt, jag kunde inte böja det helt och det blev irriterat och trött av att gå proven. Men jag ville verkligen köra för att få erfarenheten och lära mig lite hur det går till på VM, så målet var att ta det lite lugnare för att se till att ta sig i mål utan prick båda dagarna och dessutom hinna kränga däck efter lördagens race.

 

På fredag kväll drog allt igång, då vi körde en prolog. Jag tog det extremt lugnt och rullade in på en tolfte plats.

På lördagen bestod banan av tre prov: enduro-, cross- och extremprov. Både enduro- och crossprovet var extremt långa vilket gjorde att det var tortyr att ligga på ordentligt hela proven, både kroppen och huvudet tog tvärslut, framförallt för mig som inte direkt är supervältränad... Men jag rullade igenom de tre varven, tyvärr med en hel del problem dock. Gjorde hur många vurpor som helst och slog dessutom i knät igen, men som tur var gick smärtan över och jag kunde fortsätta. Kände mig dessutom inte alls hemma på cykeln, körde som en nybörjare, gasade inte och satt ner alldeles för mycket, en riktig botendag. Slutade på en tolfteplats vilket jag verkligen inte är nöjd med, men däckkräningen gick superbra iallafall!