Hanna Berzelius.

Den 10:e maj  var det dags för SM-premiär i Hallandia. För att försöka bli av prestationsångest, nervositet och för att minimera klantiga misstag hade jag inga förväntingar utan såg det bara som träning.

 

 

Proven var lite knöliga men ändå väldigt fina och jag var väldigt jämn och satte fjärde bästa tid på alla 10 prov (2 sp/varv - 5 varv). Hade dock extrem underarmskramp vilket gjorde att jag låg och fegåkte på typ 80- 85% hela racet. Så jag känner att farten för att fightas om pallplats definitivt finns där men att krampen hindrar mig alldeles för mycket. Det blev en fjärdeplats och nästa SM är tyvärr inte förrän 23:e augusti i Botkyrka. Men då ska jag definitivt ta revansch!

 

Fina bilder från mnmotorfoto.se

Nu har jag äntligen kommit igång ordentligt igen! Jag har fått många bra timmar på cykeln de senaste månaderna eftersom det inte varit någon snö. Men sedan kom ju tyvärr snön, men jag har ändå tränat på rätt bra tycker jag.

 

Jag har även kört Vintercupen i Töreboda och 24MX Vintercupen Östergötland i Finspång. I Töreboda gick det inget vidare, hade problem att få upp farten och fastnade mitt möljningstempo, men i Finspång gick det riktigt bra faktiskt och jag vann damklassen!

 

Imorgon (9/2) är det dags för andra deltävlingen av 24MX-cupen i Valdemarsvik, och det blir troligtvis väldigt blött och kletigt men det ska bli himla kul ändå!

Förra söndagen (25/8) körde jag enduro för första gången på en och en halv månad efter att mitt främre korsband tänjdes ut på Stångebro. Det var världens bästa känsla och jag hade så galet kul trots att banan var döstalpig och sönderkörd!!!

 

I lördags (31/8) var jag på träningsdag med elitgruppen för Robert Grindberg i Enköping. Det regnade nästan hela dagen och det var fruktansvärt halt. I början spände jag mig extremt mycket eftersom jag var livrädd för att sätta ner foten och slå upp knät igen, men efter ett tag bestämde jag mig för att skita i knät och bara ha kul och då gick allt så mycket lättare och jag fick till körningen redigt bra! Dock slog jag ner foten några gånger men knät klarade av det och det känns också riktigt bra.

 

Men så kom jag i en kruva och fick sladd och slog ner foten och det gjorde nåt bedrövligt ont... Jag valde då att sluta köra. Så positivt är att farten och tekniken fortfarande finns där och att rehaben hjälper; knät klarade ett antal smällar innan det sa ifrån! Men negativt är ju självklart att det blev irriterat och stelt och svullnade upp lite igen.

 

Nu i helgen går femte SM-deltävlingen men jag har valt att tyvärr stå över den. Istället ska jag till Kungsängen på träningsläger med LMS och FME.

Ja, Stångebro gick inte alls som planerat...

 

Jag fick en kanonstart och var fyra vid varvningen. Tappade i stalpen men när vi kom in skogen fick jag in ett riktigt skönt flyt och hade ingen kramp alls (!!!!!). Det blev väldigt mycket omkörningar och jag gjorde en liten klantvurpa, men efter ett tag kom jag ifatt trean och när jag skulle köra om gled cykeln på en rot och jag slog ner benet som en reflex och då strålade det rätt upp i knät och det gjorde så förbannat ont. Efter ett tag lugnade sig smärtan lite grann och jag fortsatte köra, men så fort det slog minsta lilla i cykeln så gjorde det äckligt ont i knät, så det var bara att bryta.

 

Jag är väldigt besviken, men ändå nöjd på ett sätt eftersom jag för första gången på hela året ÄNTLIGEN fick till körningen som jag ville på en tävling. 

 

Så nu ska jag vila tills benet är bra, sedan blir det fullt fokus på Ladies cup som går om en månad på Prästtomta!

 

I helgen var jag på Sviestad för träningsläger med LMS och FME och vi var runt tjugo förare uppdelade i tre grupper. Vi har kört snabbt dammhalt gräsprov och knixig skogsenduro och tränat mycket kurvtagning och spårval, sånt jag verkligen behöver!

 

 

Jag har lärt mig mycket och fått rejält med både positiv och negativ kritik. Jag är väldigt nöjd och det har varit en fruktansvärt bra helg!!

 

För två helger sedan körde jag Bergmanstrofén i Ulricehamn. Riktigt rolig tävling där man skulle köra två olika sträckor fyra gånger var under en maxtid. Det var ungefär samma sträckning som på USM:et. Bitvis körde jag väldigt bra, men överlag gick det rätt dåligt då jag fegade och höll på. Blev 31:a.

 

 

Sedan har det blivit väldigt mycket träning. Jag har varit på Prästtomta och tränat stalp, jag har varit många kvällar på Sviestad och nött gräsprov och jag har varit i Norsholm och mosat en krök (heh). Men det jag kämpar mest med att är att få upp blicken, jag har alltid tittat ALLDELES för nära framskärmen och desto snabbare jag nu kör, desto viktigare blir det ju att jag höjer den!!

 

 

Nu i helgen blir det träningsläger på Sviestad med LMS och FME och helgen efter är det dags för SM-deltävling nummer fyra i Karlskoga, ska bli redigt kul!

 

Igår var det dags för deltävling nummer tre i SM-serien, och denna gång skulle vi till min absoluta mardrömsbana; Åsätra. Jag har kört där tre gånger tidigare och alla gånger har gått lika dåligt. Jag hatar sten och Åsätra är nästan enbart sten. Det är verkligen sten ÖVERALLT och jag vill bara gråta när jag ser det. Men jag försökte intala mig själv att det nu skulle bli fjärde gången gillt eller något, och på ett sätt blev det faktiskt så.

 

Banan bestod av tre prov; ett crossprov som bara var Åsätras crossbana, ett extremprov som var uppbyggda hinder i början och sedan lite backar och så massor sten såklart samt ett längre enduroprov som bara var sten. Vi skulle köra fyra varv plus två SP.

 

Första varvet gick sisådär. Fegade jättemycket, fick världens kramp i underarmarna och på långenduron fick jag två totala hjärnsläpp: 1. körde rätt in i värsta berghällskanten och 2. körde rakt fram ut i ett hav av stora stenar när man skulle svängt vänster egentligen. Vet inte riktigt vad jag sysslade med, men en kan väl bara konstatera att jag och sten INTE går ihop.

 

Iallafall, jag låg sexa ett bra tag men på extremen på fjärde varvet gick jag upp till femte plats! Men sedan tog det stopp, för när jag kom in på service var jag klippt slut, hade absolut inga krafter kvar och det kändes som jag både skulle svimma och spy. Valde att bryta för att inte riskera att svimma på cykeln.

 

Så himla surt, men ändå väldigt positivt att jag även på min absoluta hatbana kan vara med och fightas och ligga runt femteplats!

 

Förra helgen körde jag andra deltävlingen av SM, som gick i Ulricehamn. Banan bestod av tre prov; två enduroprov och ett extremprov. Vi skulle köra fyra varv. Det var riktigt roliga prov och jag hade så himla kul hela dagen. Och trots att jag klantade mig på extremprovet och tappade nästan två minuter, så körde jag upp mig från nia till femma och det är jag mycket stolt och nöjd över!

 

 

Nu vet jag också att jag har farten och kapaciteten att vara där uppe och slåss om pallplaceringarna, men jag måste sluta vara så ojämn och framförallt bli bättre på extremprov.

 

Den nionde maj körde jag Jordsprätten på hemmaplan. Eftersom jag vunnit de två senaste åren var jag redigt sugen på att ta en tredje vinst! Men jag anade att det skulle bli väldigt tufft, och det blev det också. Jag och Martina Reimander hade en liten fight i början, men sedan fick hon problem på ett prov och jag kunde dra ifrån. Inför sista provet ledde jag med ungefär 48 sekunder, men provet var fruktansvärt sönderkört, rotrigt och ketigt med djupa spår, så jag visste att om jag gjorde ett misstag skulle de där 48 sekundrarna snart vara borta. Så jag satsade på att ta det lugnt och inte göra några misstag, men omkörningsproblem och feghet gjorde att det nog gick lite FÖR långsamt, för snart var Martina i bakhjulet på mig. Men jag lyckades ändå knipa vinsten med drygt 25 sekunder och det känns redigt skönt!!

 

Jaha, det har hänt en hel del sen sist och det största är väl att jag tagit mc-körkort!!! Jag har även tränat en hel del, både på hojen och fys. Dock blev första dubbfria träningen så sent som förrförra helgen, och det har nästan bara blivit crossträning, men det behövs ju det också!

 

 

För några månader sedan fick jag och resten av Elitgruppen en inbjudan av Vanja Kollmann att följa med till Italien på ett träningsläger och även få möjlighet att köra första deltävlingen av EM (som går nu i helgen). Det hade varit fantastiskt att få följa med och få köra utomlands för första gången. Men tyvärr blev det inget av det då jag just nu gör alla mina Nationella prov och kände att det inte var värt att missa så mycket i skolan. Väldigt väldigt tråkigt, men det kommer ju definitivt fler chanser!

 

 

Så istället för EM satsar jag på att köra 12-timmars. Själv. Alldeles ensam. I mörkret. Jag har ingen aning om hur det här kommer gå, har ju aldrig gjort något ens i närheten så jobbigt som detta, men målet är helt klart att klara alla tolv timmarna, det finns inget annat i mitt huvud.

 

Då var SM-premiären avklarad och det på ett inte särskilt bra sätt tyvärr. Det blev en femteplats efter tolv tuffa sträckor där jag vurpade på åtta sträckor av dessa tolv. Är riktigt riktigt besviken, för jag känner att farten finns där, men på grund av dessa himlans vurpor och på grund av att huvudet inte hänger med, att jag trycker ner mig själv i ett himla hål och inte kan fokusera på nästa sträcka istället, så tappade jag så bedrövligt mycket tid.

 

Men men, det är bara att bryta ihop och komma igen. Fick ju med mig viktiga poäng hem iallafall. Nästa SM-tävling är inte förrän 11 maj, så nu är det bara att träna som hejsan och visa dem då.

 

Nu har sista träningarna inför SM-premiären i Östersund avklarats! I lördags blev det Sviestad och igår Prästtomta. Det blev väldigt bra, och mycket, träning båda dagarna. På Sviestad var det inte mycket snöspår i skogen, bara ute på gärdena, så då fick jag träna på att ställa om körningen och sådär. Men banan var iallafall riktigt fin och rolig och jag är jättenöjd med körningen.

 

På Prästtomta var det däremot mera snö och snöspår nästan hela varvet runt. Dock så pass låga att det ändå blev mycket att stå upp och köra. I början gick det riktigt dåligt då jag missade kurvorna och kom ut i lössnön och höll på, men efter ett tag skärpte jag till mig och då gick det redigt bra, fick upp fint flyt och hög fart.

 

Nu känner jag mig väldigt bra förberedd inför Östersund, det är bara extremprovet som oroar mig, har knappt kört något extremt alls i vinter...

 

Igår kördes tredje deltävlingen av Vintercupen Östra Skaraborg, men då det tydligen inte var särskilt mycket snö och eftersom pappa är sjuk, så bestämde vi oss för att inte åka. Lite synd för det gjorde att jag tappade ledningen i damklassen. Men men, det är ju inte där det räknas.

 

Idag blev det iallafall lite körning på Prästtomta. Väldigt fin bana, dock dåligt med snö på sina ställen...

Vi höll på med fjädringen och körde på tid och det kändes bra, men ändå som att det saknades nåt. Men det är väl som det alltid varit att jag kör mycket bättre på tävling än vad jag gör på träning. Hur mycket jag än försöker så har jag bara inte samma attack på träning som på tävling.

 

Att träna efter att ha varit förkyld hela veckan (och fortfarande känna av den) är väl inte det mest optimala, men det rullade faktiskt på väldigt bra ändå. Och som det är nu, med så lite snö som det är, så är verkligen all snöspårsträning värd mycket!