Hanna Berzelius.

Igår blev sista träningen innan SM i Falköping som går nu i helgen (2/6). I lördags var vi några som var ute och fixade det sista på den helt nydragna banan, så igår körde vi in den. Tränade även gräsprov, backar och lite extreme inför Falköping. Det var fruktansvärt varmt och jag tror inte att min kropp riktigt har vant sig vid värmen än, så det blev en svettig dag. Annars så kändes det helt okej. Måste fortfarande komma igång snabbare och växla ner mer i kurvorna, men det känns ändå som att jag har blivit stablilare och inte gör lika många misstag. Dock är jag nog lite för säker ibland, MÅSTE börja våga chansa lite mer, åker ju nästa aldrig 100%, ligger ju liksom där på mina bajsiga 80-90%.....

Iallafall så började det helt okej. Vi (dam, junior, ungdom e1, ungdom e0) startade på SP2 och det var ett roligt men lurigt prov. Det fanns mycket gömda rötter och stenar som man fick äckliga kast av om man körde på. Efter det provet var jag tvåa efter Ellinor Häll. SP3 tyckte jag inte om, först körde man ett litet gräsprov och sedan gick man in i skogen en bit och sedan ut på gräset igen. Det var väldigt halt men jag körde upp mig i ledning. Tredje provet vi körde,vilket blir SP4, var det roligaste! Det var lite bökigare och mer svenskenduroaktigt än de andra. SP5 var ett rent gräsprov, vilket jag ej tycker om. Har svårt att hitta attacken och kör väldigt gärna på för hög växel när det kommer till gräsprov. Något att träna på där. Sedan var det lunchpaus och efter det dags för det sjätte provet. Det bestod också mest av gräs, men även av några backar. SP7 var det svåraste. På några ställen var det väldigt tajt och knixigt, stenigt och klurigt. Hade även rejäla problem med förare som var ivägen. Sista provet, som för oss blev SP1, var hela Sviestads crossbana. Den var fruktansvärt fin, men jag hade, precis som på gräsproven, väldiga problem med explosiviteten. Måste verkligen träna på att komma igång snabbt och få in attacken i körningen. Överlag var det ingen vidare bra dag för mig. Kände inte att jag fick till körningen så som jag ville. Men det blev en vinst och det är jag redigt nöjd och glad över!
Efteråt blev jag, Julia Österberg och Alexandra Ringkvist intervjuade av Corren, och sådant är ju alltid kul. Speciellt eftersom vi denna gång fick mer plats i tidningen än vad killarna fick!

Söndagen började med ett pass på crossbanan. Riktigt häftigt att få köra på en VM-bana. För mig gick det inget vidare. Det var en tekniskt svår bana för hoppen kändes felplacerade men jag tog mig lite mot slutet iallafall. Sedan åkte vi bort till en sandplan och tränade grundsaker, så som kurvtagning, inbromsning och acceleration. Efter det fick vi köra på supercrossbanan, roligt men galet svårt och jobbigt. Efter lunchen hade vi tidtagning på en bit av Uddevallas träningsspår. Man skulle köra tre varv och alla mina varv gick faktiskt bra. Lade mig en gång men annars inga större missar och jag blev inte särskilt trött heller. Jag är himla nöjd med helgen och det känns som att jag har utvecklats ganska mycket faktiskt. Nu laddar jag inför Jordsprätteträffen på torsdag (17/5), ska bli riktigt kul med hemmatävling!

Igår var jag i Enköping och körde lag-SM och 6-timmars med Julia Österberg. Eftersom Julia startade på Sandracet så var det min tur nu. Jag hatar masstarter men fick ändå en helt okej start då jag var först av tjejerna. Det var helt omöjligt att dra på som vanligt då man knappt såg en meter framför sig på grund av dammet, så jag låg mest och rullade med. Gjorde världens onödigaste vurpa bland en massa rullsten och tappade massor placeringar. Men stressade inte upp mig utan forsatte köra lungt. Kom till varvningen där Jessica Malcolmsson var precis framför mig och körde ut på ett nytt varv medans jag växlade så det blev Julias tur att köra. Vi hade bestämt att vi bara skulle köra ett varv i början för att orka alla sex timmar.

Under exakt alla varv jag körde hade jag världens problem med dammet och mot slutet började jag få redigt ont i handlederna, men jag hade ingen kramp i underarmarna och cykeln funkade perfekt. När det var lite mer än två timmar kvar åkte Moa Kling (som tillsammans med Jessica tillhörde Team no dicks, som ledde) ut och runt fyra minuter efter henne kom jag. Efter ungefär ett och ett halvt varv kom jag ifatt henne och då hade jag alltså kört in fyra minuter på henne. När jag kom in för varvning ledde vi med 12 till 13 sekunder och när sedan Julia kom in efter ett varv hade Jessica bara kört ifrån henne med drygt två och halv minut. Jag gav mig då ut på vårt sista varv och mitt enda mål var att komma ifatt Jessica (som gett sig ut på ett andra varv direkt, när Julia bytt). Nu gjorde jag inte det, men jag körde in runt en och en halv minut på henne och satte även mitt snabbaste varv (~35min.) för dagen. Såklart att det är surt att jag inte tog henne, men både hon och Moa körde riktigt bra och vi blev ändå svenska mästarinnor, distriktsmästarrinnor och tog en andraplats i 6-timmars. Så jag är väldigt nöjd, både med placeringarna och speciellt med min körning, det kändes så himla bra på cykeln igår!

Haha, som Fredrik sa; en del kör så skjortan står rätt ut, jag kör istället så flätan står rätt ut!

Förra tisdagen körde jag lagtävlingen Sandracet i strålande solsken tillsammans med Julia Österberg. När vi på morgonen kollade hur det såg ut på Berget tyckte vi att det såg torrt och fint ut, men nej där hade vi lite fel. Julia startade och var rätt långt ner i fältet men körde upp sig bra. Sedan var det min tur att köra eftersom man var tvungen att byta förare efter varje varv. Jag körde väldigt stelt och hittade inget flyt alls. Cykeln var för hård och jag fick hemsk kramp i högra underarmen. Tog mig runt iallafall och när jag kom in och Julia kört iväg på vårat tredje varv fixade vi fjädringen och jag försökte få krampen att släppa. Sedan var det ut igen på vårt fjärde och sista varv. Det flöt på bra mycket bättre än vad det gjorde på första varvet men sedan kom jag till Berget. Det var hemskt då det stod cyklar och förare överallt och var klibbigt och fruktansvärt halt. Men med hjälp av några snälla själar (tack!) så tog jag mig igenom det. Det blev en sextioniondeplats till slut.