Redigt blött på Älgjakten.

 
Igår körde jag Älgjakten, en tre timmars lagtävling, tillsammans med Julia Österberg. Det hade regnat (och regnade) väldigt mycket så banan blev redigt kletig, spårig och uppkörd. Vi var tre tjejlag.
 
Julia startade och kom iväg sist av alla då hon fastnade i en sandbacke som var precis efter starten. Men hon körde upp sig redigt bra och var bara dryga minuten bakom Ellinor Häll (som körde med Martina Reimander) när hon kom in för byte. Så var det min tur och det började skitbra. Fick in ett gött flyt och det rullade på bra. Men efter ett tag kom krampen i högra underarmen, tillslut blev den så illa att jag knappt kunde hålla i styret. uschaan har aldrig haft så hemsk kramp! Men jag rullade på, det gick inte fort men ändå satte jag bästa tiden för dagen bland tjejerna, hehe. När jag kom in hade jag nästan kört in hela deras försprång och när Julia kört sitt varv och det var min tur igen, kom jag ifatt, körde om och drog ifrån Martina. Det kändes himla skönt att vara uppe i ledning och att kunna köra ordentligt, utan kramp.
 
När jag kom in ledde vi med runt en minut och det såg riktigt bra ut första halvan av varvet för Julia då Ellan inte kom ifatt henne. Men när jag sedan stod och väntade och väntade och ingen Julia kom, blev man ju lagom orolig... Efter ett tag kom hon iallafall och då visade det sig att hon kraschat hårt och knappt kunde andas. Jag gav mig ut iallafall och jagade som en dåre för att komma ifatt Martina som fått ett rejält försprång. Efter ett tag kom jag ifatt henne och vi var tillbaka i ledning!
 
Men när jag sedan kom in för byte så stod det ingen Julia och väntade på mig, pappa kom fram och sade att hon inte kunde köra på grund av att hon hade andningssvårigheter. Så jag stod ett tag och vilade tills Martina kom in och Ellan drog ut, då gick jag ut precis efter henne för att jaga. Låg bakom henne och kände att jag kunde köra snabbare, och nästan precis då ramlar hon! Så jag körde om och ifrån henne. Sedan kraschade jag och trots att jag stod i en evighet kom hon inte ifatt mig. Dock tappade jag flytet totalt och började missa kurvorna samt kom fel stalpen, så ändå låg Ellan snart i häcken på mig igen. Släppte om henne för att få jaga istället och direkt kom flytet tillbaka. Kände att jag var snabbare men kom aldrig om henne. När vi passerade mål låg jag precis i bakhjulet på henne. Segermarginalen blev en sekund och 90 hundradelar på över tre timmars körning, herregud så frustrerande! Men men, det finns inget att göra åt nu, bara att komma igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0