Mitt första VM!

 
Nu har jag klarat av mitt allra första enduro-VM!! Det gick inte riktigt som jag planerade men överlag är jag ändå jättenöjd.
 
Jag och pappa åkte till Enköping redan på tisdagseftermiddagen för att ha gott om tid att förbereda oss. Tyvärr var mitt knä inte alls så bra som jag hoppats; det var stelt, jag kunde inte böja det helt och det blev irriterat och trött av att gå proven. Men jag ville verkligen köra för att få erfarenheten och lära mig lite hur det går till på VM, så målet var att ta det lite lugnare för att se till att ta sig i mål utan prick båda dagarna och dessutom hinna kränga däck efter lördagens race.
 
 
På fredag kväll drog allt igång, då vi körde en prolog. Jag tog det extremt lugnt och rullade in på en tolfte plats.
På lördagen bestod banan av tre prov: enduro-, cross- och extremprov. Både enduro- och crossprovet var extremt långa vilket gjorde att det var tortyr att ligga på ordentligt hela proven, både kroppen och huvudet tog tvärslut, framförallt för mig som inte direkt är supervältränad... Men jag rullade igenom de tre varven, tyvärr med en hel del problem dock. Gjorde hur många vurpor som helst och slog dessutom i knät igen, men som tur var gick smärtan över och jag kunde fortsätta. Kände mig dessutom inte alls hemma på cykeln, körde som en nybörjare, gasade inte och satt ner alldeles för mycket, en riktig botendag. Slutade på en tolfteplats vilket jag verkligen inte är nöjd med, men däckkräningen gick superbra iallafall!
 
foto: enduroboyz
 
På söndagsmorgonen var jag riktigt laddad för att göra ett bättre race än jag gjorde på lördagen. Då fegade jag mycket på grund av knät (var jätterädd för att sätta i foten) men på söndagen släppte det lite och jag kunde slappna av mer. Tyvärr satt känslan av att jag inte hörde ihop med cykeln kvar och jag forsatte köra som en nybörjare även under söndagen. Blev en tolfteplats igen.
 
 
 
Överlag är jag som sagt nöjd då jag klarade av mina mål att ta mig i mål utan prick och kränga däck utan problem, men åkmässigt är jag extremt besviken. Men men det är bara att ta sig ur svackan och nöta vidare!
STORT tack till alla som hejade under helgen, vilket stöd man fick!!! Det är guld värt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0